outdoorliv.blogg.se

Så äntligen kom dagen när vi skulle ut på tur igen! Alla var helt lyriska att få sova ute igen, däribland jag :) Vi åkte på måndagsmorgonen från ett snölöst Kronoby mot Syöte nationalpark som ligger ungefär 4,5 tim åt nordost i bil. Väl där gick vi först på en guidad visning i naturumet som finns precis vid gränsen till nationalparken och fick höra lite om flora och fauna i parken och hur människor levt där förr i tiden.

 

När väl alla pulkor var packade och påspända och Vita Blixten fastspända på fötterna var klockan rätt mycket, vilket vi räknat med från början, så vi gick bara ett par kilometer den första dagen på preparerat längdskidspår till en liten stuga som heter Annintupa. Vi bodde varje natt på turen intill en stuga eller ett vindskydd så vi kunde ha eld. Klassen var uppdelade i tre lag som hade tarpar och mat tillsammans, och jag var med Frida, Wolf, Lisa, Jimmy och Anna. Tanken var att varje grupp skulle navigera själva under dagarna och sova i närheten av varandra på nätterna förutom sista natten som var tänkt som solonatt. Men eftersom alla skulle till samma plats blev det sällan så att man fick navigera helt själv utan följde spåren från de andra grupperna, om man inte var först iväg. På tisdagen vek vi av från de preparerade spåren och gick rätt ut i skogen med siktet inställt på Hiltunen. Det var en rätt så tuff dag i alla fall första halvan distansmässigt sett, för vi hade en sjukt brant stigning att göra, vilket blev rätt tungt med pulkorna. Dessutom var det midjehögt med lätt pudersnö som bara sjönk undan, så om man tog ett steg upp åkte man ner nästan lika mycket.

 

Tillslut kom vi ändå fram till stugan och kunde hitta ett bra ställe att sätta upp tarparna på. Det var jättefint på kvällen sen, för precis norr om stugan var den en stor myr, och när det hade mörknat ordentligt såg vi ett fint grönt norrsken som gick över himlen! Fick ingen bild på det tyvärr :(

 

Sedan kom den ökända tredje dagen, jag har aldrig riktigt känt av att tredje dagen är jobbigare än någon annan tidigare, men denna var verkligen det. Jag mådde rätt dåligt på morgonen så de andra erbjöd sig att ta ner hela campet <3 Det var en av våra längsta dagar på turen då vi skulle gå ca 7 km, men som tur var bkev jag bättre sedan under dagen, så den flöt på rätt bra fram till eftermiddagen, med fantastiska miljöer i en av de mest magiska skogar jag någonsin varit i. På eftermiddagen när vi närmade oss nattens lägerplats med bara en knapp kilometer kvar, solen började gå ner och vi kunde riktigt känna känslan av att ta av sig ryggsäcken och pulkorna och hitta den finaste platsen för våra tarpar, så kändes någonting plötsligt fel. Snabb check av karta, kompass och GPS och det visade sig att vi var två kilometer för långt ner (vilket kan innebära allt ifrån 45 min till 3 timmar beroende på terrängen). Så det var bara att vända helt om och knalla uppför igen. Vår navigatör för dagen var verkligen inte nöjd, vilket jag kan förstå, men vi andra höll ändå humöret uppe. Alla fattar att vi inte tjänar någonting på att surna ihop utan det är bara att peppa varandra till att fortsätta. Vi har pratat om det i efterhand också och kommit fram till att det ändå förde mycket gott med sig att vi som team fick testas lite och se hur vi klarar av en sådan situation. Så vår tredje dagsetapp blev 9 km istället, vilket gjorde att vi kom fram rätt sent till lägerplatsen, blev sena med middagen och att smälta snö till dricksvatten, kom i säng sent och vaknade upp trötta dagen därpå. Det är intressant när man hamnar i sådana situationer, hur mycket gruppen man är i påverkar om man ger sigm på att klara av dagen bättre än föregående eller om man bara vill lägga sig ner i snön och inte resa sig upp igen.

 

Den fjärde dagen vaknade Jimmy och Anna i samma skick som jag var i morgonen innan, så det var inte riktigt någon toppstämning i lägret. Men vi peptalkade varandra och gav oss fan på att kämpa på ändå, såklart. Jag var navigatör för dagen och det kändes faktiskt jättebra. Navigering och orientering tycker jag är superkul men det är inget jag känner mig 100 % säker på än, så därför var det skönt att det gick vägen och att jag hela tiden hade koll på var vi var. Gruppens moral hade nog sjunkit rätt så rejält om vi skulle gått fel för andra dagen i rad också. Tillslut kom vi fram till platsen där stugan vi skulle slå läger vid skulle ligga, men vi såg den inte direkt så vi letade en stund i skogen. Och en liten stund till. Och lite till. Kollade så koordinaterna på GPSen överensstämde med kartan och vi var på exakt rätt punkt där stugan skulle ligga. Men ändå ingen stuga. Vi var första grupp på plats så vi väntade inte den andra gruppen som var team Finland (skönt att komma före dem efter x antal pikar om "team Swedens lilla detour" dagen innan) och efter ett telefonsamtal visade det sig att stugan som fanns på kartan blivit flyttad några kilometer bort. Tanken var att vi den kvällen skulle ha "skogsfest" med trerätters middag där gruppen som var ansvariga för förrätten behövde eld för att kunna laga pinnbröd, men team Österbotten var långt bakom oss. Så vi stod mellan alternativen att antingen fortsätta ett par kilometer till till nästa stuga och hoppas på att team Österbotten skulle förstå att vi gått dit och ha ork att fortsätta dit själva (vi hade ju ingen aning om hur långt bakom de var och ingen av dem hade mobilen på) för att kunna ha eld för mat och värme, eller göra en alternativ skogsfest på plats, bara det att några i klassen hade med sig för lite kläder så vi var oroliga att de skulle frysa då. Men vi tänkte att med gemensamma insatser av allas oanvända kläder borde de ändå klara sig, så vi slog upp våra läger på plats och åt en middag bestående av svampsoppa, pytt i panna (med falafel för vegetarianer) och hallon- och blåbärskräm med glass och kex. Det blev trots allt en väldigt mysig kväll allihopa tillsammans. Dagen därpå gled på smidigt och vid lunch hade vi gått 3,5 km av dagens totala 5 km, så vi såg framför oss hur vi skulle komma fram tidigt till nattens lägerplats. Men icke... De resterande 1,5 km var svårnavigerade i väldigt svår terräng där vi klättrade uppför branta kullar och ner brant i tät skog. Så det var kul, men gick väääldigt långsamt. Vi kom ändå inte fram jättesent och slog dessutom läger bredvid en bäck med rinnande vatten så vi slapp smälta snö vilket vi tjänade massor av tid på! Vi avslutade på topp och byggde veckans snyggaste läger, åt Fridas världsgoda risotto med massa parmesan, låg och njöt av lugnet vid bäcken ett bra tag och satt och pratade i vårt lilla utgrävda kök. Det var verkligen en mysig kväll!

 

Dagen därpå, lördagen, skulle vi ha samling vid ett vindskydd kl 10 på förmiddagen för utvärdering med våra lärare Ami och Ulrika. Efter det hade vi 2,5 km kvar till uppsamlingsplatsen där en av bilarna stod och väntade, och när vi var klara med utvärderingen gav Ami oss ett scenario där en i klassen hade brutit benet och en var magsjuk, så vi som klass var tvugna att evakuera dem därifrån. Så vi tömde ett par pulkor och inredde dem med liggunderlag, sovsäckar och tjocka dunjackor så att våra patienter kunde ligga bekvämt och sedan gick vi hela klassen tillsammans till uppsamlingsplatsen. Det var en väldigt nyttig övning och jag blir alltid lika imponerad över hur galet fort det kan gå när vi alla får ett gemensamt mål att jobba mot och alla kommer med sina idéer och erfarenheter.

 

Måndag, tisdag och onsdag var vädret helt klart strålande, temperaturen låg väl runt -15 och ner mot -18 någon dag. Sedan från och med torsdagen blev det gradvis varmare tills det att det bara var runt -4 sista dagen. Hade gärna haft lite kallare men med tanke på hur jobbigt det var när allting frös så fort bid "bara" -18 kunde man verkligen föreställa sig hur kallt och jobbigt allt hade varit om det hade varit -30! Allting tog sådan otroligt lång tid redan som det var, bara från det att klockan ringde till det att vi var redo att gå tog ungefär 2,5 tim, och då behövde vi inte ens laga någon frukost eftersom vi hade förberedd färdiga frukostblandningar, utan det var bara att vi skulle vakna, byta om, gå på toa, värma vatten/smälta snö, ha morgonmöte, packa ihop liggunderlag och sovsäckar och riva campet. Rutinerna vi hade på kvällen sedan var att komma fram, hitta en bra spot, trampa snö, sätta upp tarpar, gräva gångar mellan tarparna till "köket" så man slapp ha på sig skidorna för att att inte sjunka mer till midjan i snö, laga mat, ha kvällsmöte/kvällslektion hela klassen, smälta snö och sedan stupa i säng.

 

En väldigt mysig och lärorik tur som, trots felnavigeringar och obeskrivlig kyla när man skulle ur sovsäcken på morgonen, jag lärt mig massor av och jag tror definitivt att vi stärktes massor som grupp. Och låter "Best day of my life" kommer nog för alltid förknippas med att vakna i en varm sovsäck och se stjärnorna i glipan mellan tarparna för den spelade Anna varje morgon när vi skulle vakna.

Detta var första gången jag har vintercampat men jag vill definitivt göra det igen! :)