outdoorliv.blogg.se

Länge sedan jag hade skrivarfeeling nu hehe, kul att det senaste inlägget jag skrev var efter Ruka och att titta tillbaka på det nu känns så himla länge sedan, trots att det "bara" är tre månader sedan. Efter förra inläggets kundprojekt styrdes kosan mot Sverige. Vi hade två veckors sportlov först, sedan spenderade vi tre veckor i Boksjön och Tärnaby med skolan innan vi åkte upp mot Abisko för en helt otrolig långtur en vecka, innan det blev påsklov ett par veckor. Efter det var det dags att åka tillbaka till Kronoby igen för kundprojekt och forspaddling. Tänkte att jag delar upp strapatserna i olika inlägg så blir det lite mer struktur på det hela! Först ut: sportlovet och Tärnaby!

 

Sportlovet började kanske inte helt på topp. Vi var supertaggade på riktig vinter och skidåkning men glömde nog bort att vi har lov för att vila, så vi pushade oss själva lite mer än vad kroppen orkade, vilket ledde till en superkrasch några dagar senare där vi inte hade ork till att göra någonting men klättrade på väggarna ändå. V Tillsammans med biltrubbel blev det väldigt frustrerande tillslut. Vi bestämde oss för att åka upp till Tärnaby någon vecka innan skolan skulle börja där och hittade lite härligt skidåkning som fick upp humöret en del. Men lesson learned i alla fall!

 

Tanken under fjällblocket var att få mycket toppturer och lavinkurs (SVELAV Pro 1), och det fick vi verkligen. Vi bodde inomhus under de tre veckorna, och de flesta dagarna var planerade topptursdagar då vi i klassen delade in oss i tre grupper och varje grupp fick gå med varsin lärare som gav tips utefter vägen. Det var väldigt lärorikt, för en person åt gången gick först och fick sköta navigering, avgöra vilken väg som var bäst att gå upp och även göra alla små mikrovägval som jag tycker är de svåraste. Fick lära mig att det gör väldigt stor skillnad i längden vilka små vägval man tar – om man går ovanför eller under en liten, liten kulle kan spela roll på flera höjdmeter ett tag senare men ändå med samma energiförlust, vilket definitivt kan vara värt att tänka på om man vill jobba som topptursguide i framtiden. Jag gick varje dag med Josef eller David och slogs gång på gång av hur galet intressanta och pedagogiska lärare vi har, är otroligt tacksam för det! Det känns som att de har så mycket att tillföra genom att de har så mycket erfarenhet själva att dela med sig av, och det är så kul att få deras inputs på ens vägval och navigeringar. Kändes generellt som att min navigation gick väldigt bra under den tiden, vilket var jättekul speciellt eftersom jag tycker det är så kul att träna med karta, kompass och GPS!

 

Mot slutet av lovet hade vi heeelt fantastiska dagar med molnfri himmel. När skolan börjat fick vi också några fina dagar men det var också många med whiteout så fort man kom upp en liten bit och starka vindar. Bra ur övningssynpunkt men det blev tyvärr inte så mycket åkning jämfört med hur mycket vi gick. Vi åkte system ett par dagar också för att bara få mata offpistskidåkning, det var lärorikt men väldigt jobbigt och jag blev trött snabbt.

 

Parallellt med toppturandet hade vi ocksp en lavinkurs, SVELAVs Pro 1. Jag kunde i princip ingenting om laviner sedan tidigare så det kändes som väldigt nyttig kunskap att få, speciellt eftersom vi rört oss så mycket i bergen under hela vinterblocket. Det var bra ocksp att kursen kombinerades med toppturer, för det blev mycket praktiskt övande och under tiden man går så tänker man mycket på det man lärt sig om laviner och många frågor och funderingar föds, fler än vad det skulle göras om man satt inne mer under kursen tror jag. Men det blir ju lite skräckblandad förtjusning också, man får ju för sig att det går laviner överallt hela tiden för att man verkligen vill undvika att hamna i en. Det gäller väl att hitta en balans i det där. Gå in på http://höjdfeber.se/boksjonvinter1.php om ni vill se en rätt häftig video på ett rutschblocktest vi gjorde där man verkligen ser hur snön börjar glida!

 

För att bryta av den intensiva perioden gick vi på en minitur i området och sov i bivacker två nätter. Det var också en väldigt lärorik tur! Den bivackgrupp jag var med i tappade en medlem morgonen vi skulle iväg tyvärr, Wolf blev sjuk och var tvungen att stanna hemma. Så Emilie, Jimmy och jag var en färre i vår grupp än de andra som var fyra, vilket hade väldigt stor effekt på grävtempot. En bivack är ju som en snögrotta du ska kunna sova i, så det var mycket snö som skulle bort, som dessutom var svårgrävd större delen av vägen. Det gjorde att klockan hann bli halv sju och det började skymma utan att vi hade börjat ens laga vår middag och vi var ganska långt ifrån färdiga, och de andra gruppernas bivacker hade börja få en färdig form. Då kom ett gäng från klassen och sa åt oss att gå och äta någonting och vila ett tag medan de grävde vår bivack, trots att de själva stått och grävt i sju timmar på sin egen redan. Ibland är man ju lite extra glad över att ha så fina kompisar alltså! Tillslut blev den ändå klar och vi kunde stupa i sovsäckarna. Morgonen därpå när vi vaknade hade hela taket sjunkit ungefär en halvmeter... Man vill ha gott om rum mellan sovsäcken och taket så att inte sovsäcken blir blöt, så det var bara att vika ännu en dag åt grävande. Det var ju dock inte riktigt lika mycket som behövde göras som dagen innan och vi hade gott om tid på oss så det var fullt överkomligt. Den kvällen blev en sådan kväll som när jag tänker på den såhär i efterhand får mungiporna att dras uppåt lite extra, för det var så himla mysigt. Vi lagade en tidig middag och satt och åt i vår nyrenoverade, faktiskt väldigt fina bivack. Vi hade med oss stearinljus som vi gjorde små hyllor för lite här och var i bivacken och satte på First Aid Kit i en improviserad högtalare, sen la vi oss i våra sovsäckar och låg och pratade tills vi somnade ungefär. Den kvällen kom det också en nyfiken hermelin till vårt läger som sprang omkring jättelänge i snön utanför, ibland kom den så nära som två meter ifrån någon av oss som stod och kikade på den. Det var kul, har aldrig sett en hermelin förut! På vägen hemåt från bivackturen fick vi en snabb spårkurs av en av OAs lärares bröder, som är uppvuxen i Boksjön och kan allt (bra nära i alla fall!) om naturen i området.

 

Om jag ska försöka sammanfatta Tärnabydelen av fjällblocket med några ord skulle det vara lärorikt, tankeväckande, roligt, utvecklande men också väldigt, väldigt intensivt. Jag har sällan, om någonsin, varit så mentalt och fysiskt slutkörd som under den perioden. Vi hade flera vilodagar inplanerade under perioden, men eftersom varenda en av oss som var där är utomhusnördar så prioriterar man liksom hellre bra och lärorikt väder för topptursdagar än vila, så det slutade med att vi bara hade två vilodagar (som inte riktigt var vilodagar heller för den delen, då turer behövde planeras osv). Det är så himla svårt att faktiskt ta sig tiden att vila också när några av Sveriges finaste fjäll ligger runt husknuten. Men det lärde man sig också på! I slutet av sportlovet var jag faktiskt duktig på att ta mig samman och vila ett par dagar, vilket jag tror räddade mig många gånger under skolveckorna när jag verkligen inte hade velat vara helt död :)